lite gammla dikter som skrev för ca 4-5 år sedan :)
Hej!
i dag är en sådan dag som jag bara måste skriva av mig! ja är ju dock på gott humör. jag satt här och tänkte tillbaka til grundskolan/gymnasiet. (HEMSKT vissa delar)... många år har passerat och man har det ju bra i dag, men ändå så klagar man på, att skolan inte gjorde sitt, ingen såg ovs.
men för att klara allt det som hände så skrev jag mycket dikter så här kommer en del av dom.
dikt nr 1. när jag skrev denna så mådde jag så dåligt att jag inte visste vars jag skulle ta vägen! skrev den nog 2006
Verklighet
Att gå dit jag finns, men ändå inte finns då får väl gå men ska det vara såhär ändå.
Att städigt vakna med tanken kommer jag överleva denna dag med bara ett slag. Att ständigt gå lägga mig å tänka, jag klarade denna dag, vad kommer här näst känns inte direkt bäst.
Hundra gånger har jag dolt blåmärkena som du/ ni gjorde. du/ni bara stod och glodde. Jag vet att ni/du njuter av att se mig blåslagen, men jag tänker bara akta er för lagen.
Slagen regnar och orden ekar mot huvud och kropp, jag får snart helt stopp. Jag brukar undra för mig själv vad jag tycker är väst själva väntan på att man ska bli slagen eller när allt håller på å slagen bara kommer. Jag har kommit fram till att det är väntan för man vet aldrig när var eller hur illa det ska gå men jag vet ju att stryk ska jag få.
Vad ni har gjort brukar man oftast efteråt se å känna.
när man fått samla sig å sett alla blåmärken känt smärtan som bränner som ingen annan än jag känner.
Jag slänger mig i taxin för att sedan gå in på stället å slänga mig in på sängen i mitt rum.
några tårar kommer, men upphör det är ingen ide ingen vill se så det är bara forsätta be på att ett under ska ske.
Kan inte skydda mig mer och det ni ser. När det bara var du som gav mig slagen kunde jag alla fall veta att jag skulle klara dagen. Nu när du utökat din grupp så undrar jag vad vinner ni? Eller är det så att när du våldtog mig så vart du inte riktigt nöjd, fick du ingen fröjd eller försöker du få ut din hämnd via andra. Det är frågor hos mig som kommer att ständigt vandra.
Det är bara inse jag är fast i detta helvete fast jag inte vill och försöker lite till.
Visst jag kan säga åt dom på stället va som händer, men lyssnar eller tror någon på mig så säg. Polisen hit polisen dit ni går ju ändå på samma skola så då händer det inte ett skit.
Men vad jag än hör och vad ni än gör så kommer jag stå som vinnare för jag är en sann krigare.
dikt nr 2
Vänner kommer och går, de e så de låter med gammla vänskapens spår.
med vänner kan man skratta och falla.
Vänskap handlar om ställa upp, men även att ha tillit till varan, så för din egen skull låt aldrig en vänskap fara ut i sand.
en dag står du där övergiven och förbiten, då är du inte kaxig men liten.
dikt nr 3
jag är VERKLIGEN TACKSAM FÖR ALLA MINNA VÄNNER!
och ni ska veta att jag finns här och har ni problem så står jag där!
i dag är en sådan dag som jag bara måste skriva av mig! ja är ju dock på gott humör. jag satt här och tänkte tillbaka til grundskolan/gymnasiet. (HEMSKT vissa delar)... många år har passerat och man har det ju bra i dag, men ändå så klagar man på, att skolan inte gjorde sitt, ingen såg ovs.
men för att klara allt det som hände så skrev jag mycket dikter så här kommer en del av dom.
dikt nr 1. när jag skrev denna så mådde jag så dåligt att jag inte visste vars jag skulle ta vägen! skrev den nog 2006
Verklighet
Att gå dit jag finns, men ändå inte finns då får väl gå men ska det vara såhär ändå.
Att städigt vakna med tanken kommer jag överleva denna dag med bara ett slag. Att ständigt gå lägga mig å tänka, jag klarade denna dag, vad kommer här näst känns inte direkt bäst.
Hundra gånger har jag dolt blåmärkena som du/ ni gjorde. du/ni bara stod och glodde. Jag vet att ni/du njuter av att se mig blåslagen, men jag tänker bara akta er för lagen.
Slagen regnar och orden ekar mot huvud och kropp, jag får snart helt stopp. Jag brukar undra för mig själv vad jag tycker är väst själva väntan på att man ska bli slagen eller när allt håller på å slagen bara kommer. Jag har kommit fram till att det är väntan för man vet aldrig när var eller hur illa det ska gå men jag vet ju att stryk ska jag få.
Vad ni har gjort brukar man oftast efteråt se å känna.
när man fått samla sig å sett alla blåmärken känt smärtan som bränner som ingen annan än jag känner.
Jag slänger mig i taxin för att sedan gå in på stället å slänga mig in på sängen i mitt rum.
några tårar kommer, men upphör det är ingen ide ingen vill se så det är bara forsätta be på att ett under ska ske.
Kan inte skydda mig mer och det ni ser. När det bara var du som gav mig slagen kunde jag alla fall veta att jag skulle klara dagen. Nu när du utökat din grupp så undrar jag vad vinner ni? Eller är det så att när du våldtog mig så vart du inte riktigt nöjd, fick du ingen fröjd eller försöker du få ut din hämnd via andra. Det är frågor hos mig som kommer att ständigt vandra.
Det är bara inse jag är fast i detta helvete fast jag inte vill och försöker lite till.
Visst jag kan säga åt dom på stället va som händer, men lyssnar eller tror någon på mig så säg. Polisen hit polisen dit ni går ju ändå på samma skola så då händer det inte ett skit.
Men vad jag än hör och vad ni än gör så kommer jag stå som vinnare för jag är en sann krigare.
dikt nr 2
Vänner kommer och går, de e så de låter med gammla vänskapens spår.
med vänner kan man skratta och falla.
Vänskap handlar om ställa upp, men även att ha tillit till varan, så för din egen skull låt aldrig en vänskap fara ut i sand.
en dag står du där övergiven och förbiten, då är du inte kaxig men liten.
dikt nr 3
| gå eller stå skrika eller vilja livet är tungt utan luft, kroppen skakar huvudet illar. längs en strand skulle vi vandra hand i hand. allt snurrar inom mig. Det är kallt nu, se där är du. väntat och väntat allt ska vända, kan du mig hjälpens väg sända. de enda man för höra "fortsätt kämpa" dessa ord gör mina öron döva. vet ingenting längre ni ser mig, glad, skrattande fast jag egentligen är fallande. ni ser mig le och skoja men jag känner mig som en boja i mig själv. dikt nr 4 utan dig hade jag varit borta utan dig hade mina dagar blivit korta så många gånger jag stått åh gråtit, så har du alltid mig vårdat. 100 gånger har jag skakat av räddsla över vad som ska hända. du är inte bara nån sån. du är än vän som alltid tar imot mig, även om det gör ont i dig. du stöttar mig, om så helvetet rasar över mig, finns de nån bättre säg?. jag vet hur ont de har gjort i dig för att du sett, vilken smärta jag har genomgått med ord sparkar slag, ja du har sett en vanlig dag. fast allt varit kallt så finns du alltid där,fast jag har haft djupa och jobbiga besvär. du sa åt mig jag finns alltid för dig. du är en saningens talare, så länge du finns kan jag aldrig bli svagare. du började bygga upp mitt liv nu vill jag aldig förlora det. du gav mig hopp igen, så att jag inte skulle återvända "hem". du ska veta att såna som du de hittar man inte ofta men när man hittar dom: ta hand om de du har nu och idag, för nästa dag vet man inte vad som finns kvar. ta hand om dig vännen min! |
jag är VERKLIGEN TACKSAM FÖR ALLA MINNA VÄNNER!
och ni ska veta att jag finns här och har ni problem så står jag där!
Kommentarer
Trackback
